Collioure,Céret,Riversalt memorial å Hem….
Utsikt från hotellet…
Colliour är en gammal stad med sin naturliga hamn var den eftertraktad.Hamnen har använts sedan romersk tid. Château Royal på bilden byggdes av Tempel Riddarna . 1292 hade Collioure 2300 invånare, idag ca 3000 invånare. Befolkningen pratar katalanska och franska. De räknar sig som Katalaner. De stora konstnärerna har varit här. Derain, Picasso och Matisse bland många andra. Staden är känd för sitt ljus. Precis som Skagern i Danmark. Trots September fanns ingen P-plats närmre än 1,5 km från hotellet. Tur var att det var inte så varmt. Så det var att trava på, men man fick inte stå där på natten ? Så innan middagen promenerade vi upp hämtade bilen och flyttade den närmare hotellet.
Å är man soldyrkare, så finns stränderna mitt staden. Lite tomt på stranden utanför vårt hotell. Det blåste som bara den. Vi hade badkläder med men vi hoppade. Det var lite grövre ”sand” för min smak så ett par badskor hade suttit fint.
När man strövar runt i folkvimlet för det är ett vimmel, i den gamla delen i trånga gränder bland gallerier, restauranger och turistbutiker. Så slås jag av snart kommer Kasper, Jesper och Jonatan i Kamomilla stad av T, Egner precis så kändes det. Kanske ni kan tänka er hur det ser ut.
Nedan ser ni ett litet axplock av bilder från Colliour. Sista bilden på andra raden. Radhus med baksidan mot havet. Där skulle jag kunna bo om jag slapp alla turister som fotograferade mitt hem?
Åsså kommer fler bilder.
Lasse hittade en restaurang som vi måste gå på. Le Neptune. http://www.leneptune-collioure.com/fr/ Så får ni en hint på vad vi åt och vilken utsikt. Det är så kul att äta på sådana restauranger. Man får idéer och pyssla på, egen hand hemma sedan. Man får liksom inspiration. Man behöver lite ny krydda på maten ibland. Vi äter ju inte på det här sättet varje månad. Vi väljer ut och ”en dag så händer det”
Pré dessert 
Bestiken till desserten 
Desserten
Som ni säkert märker har jag inte fotat innan desserten. Jag var för hungrig! Men desserterna mmmmm. Pré dessert, var två kulor av den godaste svartvinbärs sorbeten med champagne över och en liten mynta. Mmmmmmm
Ni kan förstå vad vi undrade vad vi skulle angripa med de verktygen 4 st! Men in kom en aprikos kaka med glass lite aprikossylt samt lent vispad grädde på toppen. Vi hade funderat på att ta ett glas mousserande på väg hem och njuta av kvällen men. Efter den middagen hägrade sängen.
Utsövda och fortfarande mätta styrde vi kosan mot Céret och dess konstmuseum. Vi valde att fortsätta på slingriga långsamma vägar och njuta av omgivningarna. När vi kom fram till Céret siktade vi på museets parkering. Men jösses vad folk och bilar. Vi bestämde oss för att inte köa för att se Picasso och kompani. Om så, far vi hit en annan dag. Men det var lugnt. Det var vi och 10 till som vandrade runt. Så vi var glada att vi inte backade ur och for vidare. Vi höll på att famnas in i en tysk besöksgrupp. Guiden håvade in oss och log glatt. Men vi kom undan.
Det var väl värt ett besök så har ni suget efter art galleri så slår jag ett slag för Céret.
Jo, alla bilar som stod parkerade överallt på gräsmattor på trottoarer. Berodde på alla som ville se de studiegrupper för dans , foto, idrott ja allt inom Studiefrämjande. De har här i Frankrike, i iallafall nere hos oss en dag eller två som de visar upp sig vad de har att erbjuda. Det är uppvisningar i foto, dans, schack och bågskytte.
Sen fortsatte vi resan till Mémorial du Camp de Riversaltes utanför Perpignan. Det byggdes 1937/38 för flyktingar från Spanska inbördeskriget. När Tyskland invaderade Frankrike så förvandlades det till ett uppsamlingsläger för den nya regimens icke önskvärda människor. Vid slutet av WW2 fick tyska soldater flytta in.
Man kan inte föreställa sig hur stort det varit. Det vi besökte är bara en lite del. Området kallades södra Frankrikes Sahara. Stekhet på sommaren och iskallt på vintern. Det här var inte ett koncentrationsläger utan uppsamlingsläger. Men många människor dog även här. Som mest bodde här 17,000 människor. De sista åren användes det till flyktingar från Algeriet. Man stängde lägret 1962 stängdes det efter 24 års användning.
Det är en otroligt fin utställning väl värd ett besök. Den är koncentrerad på barn och deras situation med foton av Paul Senn. Ångrar så att vi inte köpte boken med hans foton.
En annan del av utställningen visar också flyktingströmmen genom tiderna. Att det alltid funnits folk som flytt från oro, svällt och otrygghet. Vem minns de miljoner människor som kom till Europa från gamla och befriade europeiska kolonier i början av 60-talet. Ångrar inte det här besöket.
Hoppas vi väckt lite nyfikenhet på vårt område.
Tina & Lasse
Ett svar på ”Collioure,Céret,Riversalt memorial å Hem….”
Hej, provar en gång till, förra inlägget bidde inget.
Vi har varit i Ceret några gånger, alltid för att besöka konstmuseet – det är inte så stort och mao lagom! Men det är alltid något jippo i byn, senast var det fullt av med hästar, oklart varför. Vi har inte varit på museet i Rivesaltes, det ligger kvar till en annan gång.