Även om vi då och då har riktigt ruskväder med blåst som viner runt husknuten, så kommer de där ljuvliga dagarna. Igår var det regn och blås, 15 grader. Idag vindstilla, lite mulet och 20 grader och då njuter man extra mycket på promenaden.

För några veckor sedan var det dramatik i byn. Någon i grannbyn rensade på ett av sina vinfält och tyckte det behövde eldas. Det blåste en hel del och naturligtvis blev det en rejäl brasa. Alla i vår by fick flytta bilarna och packa en väska om vi skulle behöva evakuera byn. Läste om branden och det var 6 hektar som förstördes. Branden bekämpades av 70 brandmän plus flyg som sattes in. Oländig terräng, brant som bara den. Som tur var fick de stopp så vi behövde inte evakuera. Men det var bara 200 meter kvar till byn.

Som ni säkert hört så är vi i Confinement (inlåsta) igen. Även om det är mera öppet nu så har vi restriktioner att hålla oss till. Den kära lappen som vi fyller i varje gång vi ska ut. Restauranger och barer är stängda, många restauranger har ”take away” men detta blir ändå en stor inkomstförlust för väldigt många som jobbar hårt med sina olika stora som små företag.

Masktvång råder överallt. Men vi tar det med ro även om det är oroande så som det ser ut med detta virus.

Fiber kommer ju till byn. Här jobbas det och grävs så jag har fått köra på smala kringelikrok vägar när jag ska till min kurs i franska. Jag är glad varje gång jag inte får möte på den vägen. Men det ger lite krydda och äventyr i vardagen! Nu är vi sådana som gillar att köra vilse på små obefintliga vägar, men när en tid ska passas så önskar vi att bilen var lite mindre, även om den är väldigt praktisk.

• 

• 

Väldigt skönt att jag inte satt vid den ratten, en stor lastbil med släp över den smala gamla bron där två personbilar inte kan mötas. Men vi är såklart glada att de vågar så vi får lite fart på nätet.

• 

• 

Finns ju mycket gott att njuta av nu under hösten. Rostade kastanjer med cirtonsmör är inte fy skam.

Nu ska ni få höra. När vi flyttade hit 2017 traskade vi in på skattekontoret och annonserade att vi nu bor här permanent. Vi träffade på en hen som var mycket hjälpsam. Hen gjorde då en upptäckt att Lasse har 2 fruar. Hmmm? Hen lovade att en fru skulle plockas bort fast det var fördelaktigt för dem; en till som betalade skatt. Hen hade inte den behörigheten men hen skulle vidarebefordra ärendet. Jag fick en lapp utskriven med mitt skattenummer.

Förra året på hösten kom den årliga fastighetsskatten och jag betalade den så lätt via appen som jag har. Inga problem. I år gjorde jag samma procedur. Men dagarna gick och inga pengar drogs från kontot. Vi kände att något inte stämde så tillslut åkte vi upp till vårt skattekontor i Saint-Pons-de-Thomières. Jag stövlar in och ska försöka betala med mitt bankkort. Vilket man kan göra här i Frankrike. Men denna dag var nätet inte med på banan. Jag blir då hänvisad till en annan medarbetare som skulle hjälpa mig att öppna ett skattekonto (vilket jag ju redan har men inte kommer in på längre!). Väl där så lämna jag mitt Id kort. Hen tittar på det, tittar på mig, tittar på skärmen, åter på mig, mitt id kort? Går in till sin kollega som följer med ut, denne flackar lika förvirrat med blicken och viskar något till kollegan som skakar på huvudet. Sen grejas det och vips har jag ett Mail där det står hur jag ska göra för att komma in på min personliga skattesidan för att kunna betala.

Väl hemma försöker vi men icke sa nicke. Så ser Lasse att mina skattenummer inte ser lika ut. Han börjar rota runt och upptäcker:

1 Lasse har fortfarande 2 fruar

2 Lasse har fått en 3:e fru

3 Som heter Monsieur Christina Maria Lindbo.

Fortsättning följer på detta.
Ja, Lasse lyckades till slut betala på nätet. Hoppas vi. Inga pengar har dock dragits än.

Ta hand om er!